Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2013

M: Mamma Deja, det är nyårsafton idag!

Jag: Ja, det är det.

M: Vi ska åka och bada idag! Och äta efterrätt! Men vad är nyårsafton egentligen?

Jag: Jaa du (varför lär jag mig aldrig att tänka ut förklaringar och svar innan jag berättar nya saker för mitt barn) ..det är när ett år tar slut.  Ett år har oftast 365 dagar och sedan blir det ett nytt år. I dag är det sista dagen på året 2013 och den sista dagen på året kallas nyårsafton. I morgon är det ett nytt år. 2014.

M: Men vad ÄR nyårsafton?

Jag: Det är inte så enkelt att förstå, jag tycker att det är ganska svårt att förklara. Nyårsafton är typ som… årets födelsedag. (Känner mig rätt nöjd med min liknelse som jag tänker att fyllaårglada jagvillbliäldre M borde förstå)

M: Fyller året år?! Hur gammalt är året? I vems mage låg året innan året föddes?

(Känner mig inte lika nöjd med min liknelse längre)

Read Full Post »

Idag invaderade vi gymnastiksalen igen. Det gäller att passa på när köpandet av en egen känns (minst sagt) avlägset. Medan M rockade på hinderbana visade Liten upp sina clownlookalike-skills. Dessa barn alltså. Så infernaliskt fina.

20131227-222919.jpg

Read Full Post »

Dagen efter

20131225-191950.jpgEn av de bästa sakerna med att frun in spes föräldrar bor i en liten by i Norrland måste vara att de har en fantastisk trädgård, loge och skog att leka i. Det näst bästa måste vara att de kan låna en fullt utrustad gympasal. Idag flydde vi från regn och isgata (en vit julafton fick vi, men inte mer) och räddade vad som såg ut att bli en trött  förmiddag full av hopbryt med hjälp av innebandyspel, ribbstolar, ärtpåsar, pilatesbollar, godistroll (det vill säga en moster) rockringar med mera med mera. Sämre räddningar har gjorts. M måste ha sprungit flera kilometer där inne och Liten pulade på som vanligt, förutom när hon förvånade med att ta sikte på en av ribbstolarna och börja klättra. Jag funderar på hur omöjligt det skulle vara att köpa antigen en gammal skola med tillhörande gympasal eller ett tillräckligt stort hus i för att kunna bygga en gympasal  i säg källaren. Känner nämligen att just dygnetrunttillgång till en gympasal skulle förenkla livet fantastiskt mycket. Speciellt de dagar som kommer efter kvällar då jag  fått för mig att äta godis/mackor/vad som helt för utom ett äpple på kvällen och därför inte kunnat somna förrän långt efter midnatt. Med en gympasal i källaren skulle det kanske till och med vara möjligt att gå ut och svira någon gång per halvår, utan att känna ågren över att vara trött dagen efter. Fast största anledningen ändå; att kunna rasta springfulla barnben vintertid utan att behöva tvinga på ytterkläder. Utan att behöva frysa. Det känns som att jag borde börja ta reda på vilka möjligheter som finns på gympasalsfronten helt enkelt.

20131225-191854.jpg20131225-191842.jpg

Read Full Post »

Klockan har nyss passerat halv åtta och M somnade för några minuter sedan.  En sisådär trettio sekunder efter att vi släckt lampan. Jag hör frun in spe spela gitarr nere i köket så min gissning är att även Liten är en slagen julhjälte. I väntan på att det traditionsenliga sällskapsspelandet ska börja ligger jag här i sängen och känner mig så som jag inbillar mig att jag skulle känna om jag blev överkörd av ett utav de där tågen som får huset att vibrera en sisådär en gång i halvtimmen, om det skulle kunna kännas på ett positivt sätt vill säga. Det vill säga något mörbultad av allt firande som gått i ett sedan elvarycket.

20131225-191927.jpgVi började julaftonsförmiddagen med att chilla lite  i väntan på att klockan skulle bli dagsförglöggibagarstugan. Elle ja, Liten chillade (efter att hon använt röstresursera för att slippa vara ute) medan M och jag spalade fotboll och lekte stentroll i trollskogen (kan bli en klassiker) till det att jag var tvungen att muta in M för att vi skulle hinna byta om från underställ till julaftonsfin. En fantastiskt start på julaftonen om någon frågar mig, det vill säga hon som jagade stentroll och blev lika förvånad varje gång som bollen försvann över vad som såg ut som en treåring men som var en sten som efter en stund förvandlades till ett stentroll. När vi hade lekt närmare en halvtimme började jag fundera på om min skådespelarprestation inte var värd ett pris av något slag, typ en Oscar. Men jag antar att det krävs publik då och den enda som hörde mig var ju den där treåringen som var en sten som förvandlades till ett stentroll.

20131225-223501.jpgNär klockan slog dagsförglöggibagarstugan, det vill säga elva, så gick vi logiskt nog ner till Bagarstugan och drack glögg. Liten stod för pepparkaksätandet och M sörplande i sig glögg för glatta livet när han förstod att det var enda sättet att få hackad mandel och russin. Som synes drack han även ett och annat glas med mjölk. De traditionsenliga Expressenkalenderna med tillhörande rim delades ut, änglaspel modell störst tändes och fiskehistorier berättades.

20131225-224406.jpgPrecis som så många andra åt vi en herrans massa mat. Alltså, det var galet gott och sjukt mycket. Precis som varje år så blev jag smått äcklad av överdådet (tänkte på alla som inte har mat på bordet, på att det finns så många måsten kring mat på jul och vilken stress det skapar för så många av olika anledningar) men självfallet lade jag det snabbt åt sidan och frossade jag också. Godast? Havrekexen som jag bakat utifrån min farmors recept. Smakade som guldkanten kring mina barndomsjular. Lite ödmjukt sådär.

20131225-192009.jpgUnder julbordet sjöngs det såklart en del julsånger. Några i stämmor och vissa med soloinslag. Jag minns första julen som jag firade med frun in spes släkt och insåg att det förväntades att jag 1. skulle sjunga. 2. skulle sjunga en vers alldeles på egen hand. Panik. Speciellt med tanke på att det är en skönsjungande släkt hon har. Förälskad som jag var sjöng jag och som jag minns det var det ett trevligt och stämningsfullt inslag i firandet. I alla fall såhär i efterhand. M höll dock mest för öronen  när vi sjöng. Förutom när vi sjöng några av hans favoriter eller på engelska, då sjöng han med och applåderade. Han är en hård kritiker den lille goseknulen.

20131225-192029.jpgEfter det att vi ätit och sjungit så åt och sjöng vi lite till. Ja, vi sjöng så mycket att det behövs två foton för att illustrera sångens del i denna dag. Stor med andra ord. Att sitta och sjunga julsånger i grupp (med människor som faktiskt kan sjunga) gör gott för julstämningen kan jag säga. Den blir nästan lite väl glittrig innan någon av oss som inte kan sjunga tappar ton eller glömmer texten.

20131225-225118.jpgEfter en smärre kris, det vill säga en strömavbrott i hela byn kvart i tre, förflyttade vi oss (skvallrar kortet om) en sisådär 100 år tillbaka i tiden och bänkade oss framför Kalle. Fast hade vi på riktigt haft en tidsmaskin och åkt 100 år bakåt i tiden hade det inte blivit någon Kalle såklart. Brist på TV och allt det där. Hur som haver. Självfallet hade vi alla försett oss rikligt från godisbuffén som dukats upp så snart julmaten plastats in. Liten verkade tro att vi alla samlats för att titta på henne, varför hon spatserade, snurrade, dansade, lekte flygplan och allmänt showade framför TV:n och stal allt fokus från de tecknade figurerna. Jag har aldrig skrattat så mycket under en Kalle som i år. Inte heller fått så många halvätna chokladbitar (från M) eller kletiga pussar (från Liten), jag måste säga att det är ett nytt inslag som jag uppskattar.

20131225-191911.jpgKnappt hade Ser du stjärnan i det blå klingat klart i TV-rutan innan en röd filur skymtade genom fönstret. M förvånade sina mammor med att bli själaglad istället för rädd. Efter att M hälsat på tomten och fått den klassiska snällabarn-frågan (och vi som har pratat så mycket om att det där med att få presenter inte har att göra med hur snäll någon är..) utbrast M Lykke Lykke! Lykke är också här! och efter att ha visat in tomten till Liten sa M Hon är min lillasyster. Hon säger ganska ofta nej, och jag antar att det är en helt adekvat presentation, även om han (i mitt tycke) kanske utelämnade vissa delar av Litens varande och görande.

20131225-223535.jpgPrecis som tomten blev paketen en hit. M blev själaglad och utbrast Precis vad jag önskat mig! varje gång han öppnade ett paket. Liten var kanske mer fokuserad på att länsa fruktkorgen på vindruvor men när någon vuxen insisterade öppnade även hon ett och annat paket.

20131225-223627.jpgBäst av alla paket; gunghästen. Liten sken som en sol när hon fick det största och gungigaste paketet och M grät förtvivlat i en tio minuter över att han inte fick ett lika stort paket. Som tur är går förtvivlan över och när han fick veta att han istället för en gunghäst skulle få en kartong med smålego att bygga ihop tillsammans med sin mormor var gunghästdramat glömt på sekunden. Smålego fixar de flesta situationer i dessa dagar.

Som säkerligen förstås så känner jag mig just nu inte bara mörbultad utan också väldigt glad över att dagen idag varit så väldigt mycket skratt, sång, bus och kramar. Det där med att fira jul med sina egna barn är en riktig höjdare.

Julafton 2013; fyra och en halv tomtar av fem möjlig (det går liksom inte att få full pott när inte mina nära och kära är med) och ett par julgranar som plus i kanten.

Read Full Post »

20131224-192412.jpg
Mot alla odds övergick gårdagens regn till snö och idag har det fortsatt snöa. Glädjeskutt på det! M och jag har varit ute och spelat snöfotboll. M var världens bästa målvakt och jag en svag bollskjutare, inte så många mål för min del med andra ord. Bättre gick det när M ville att han och jag skulle spela i samma lag. Våra motståndare blev mössen, M’s ständiga följeslagare. Mössen fick vara målvakter och vi skulle försöka göra mål. Snabbt konstaterade M att mössen nog var för små och bollen för stor. Mössen fick ju ont om det inte flyttade sig när vi sköt. Såklart. Lösningen på det hela var att vi räknade till tre på engelska (det är engelsktalande möss tydligen) och sedan sa Move please! så flyttade mössen på sig och vi kunde skjuta i mål. Det verkade dock vara rätt trögtänkta möss för vi fick upprepa proceduren före varje skott, dvs oändligt många gånger. Efter en stund trodde M att mössen skulle flytta på sig om vi sjöng Twinkel twinkel little star så då gjorde vi det. Före varje skott. Det blev en rätt lång fotbollsmatch. Föga förvånande vann det lag som M var i. Priset var två pinnar var. Pinnar som M brutit i småbitar och lagt i en kassaapparat. Mössen fick några pinnar de med, så att de inte skulle bli ledsna. Sedan sjöng vi Itsy bitsy spider för dem så att de inte skulle behöva vara hungriga. Efter sången frös M om händerna för hans mammor hade glömt bort att räkna med snö och inte införskaffat tjockvantar. Snö alltså. Vilken hejdundrande höjning av julstämningen som plötsligt skedde. Imorgon är det julafton och jag tror bestämt att jag längtar en smula eller sju.

Read Full Post »

Nu far vi mot julen!

20131222-122033.jpgPå resande fot igen. Fast denna gång med bil och vi styr kosan norrut. Julfirande i Tväråbäck väntar. Det jag ser mest fram emot med att fira jul borta är att alla måsten och borden minskar. Mest för att de blir omöjliga att göra. Typ som att sy draperi, laga kläder, rensa och sortera i skåp och låder. Har dock tagit med mig kurslitteratur och det finns en plan om att göra klart restuppgifter och 2013fotoboken fram till augusti i alla fall. Jag kan åtminstone ha dåligt samvete över att det inte blivit gjort. Det jag mest ser fram emot att slippa ha huvudansvaret (frun in spe har haft galet mycket på jobbet och behövt lägga all tid och energi på det) för allt dammsugande, moppande, dammande, sopande, handlande, tvättande, diskande, hängande av tvätt och så vidare och så vidare som jag just nu är less på. Det känns som jag inte har gjort annat de senaste månaderna eller så. Jag trodde inte att jag kunde bli less på att städa. Jag hade fel. Synd att jag aldrig blir less på att ha det städat och rent. Jag hatar ostädat. Får ångest och krypihelekroppenpanik av ostädat. Alltså har jag bitterstädat en hel del det sista. Inte speciellt charmigt men sant. Men nu är det slut med det! Från nu ska tiden, orken och ljuset vara på min sida. Japp, det lackar mot nyår och jag tänker stora tankar om att bli en bättre, tydligare, kommunikativare, sundare människa nästa år. Så himla klychigt och patetiskt, men sanningen är ju att det skulle behövas så varför inte ta nytt år som en anledning. Först tar jag dock fokus på julfirandet. Allra först att lägga de där sextioisch milen bakom oss och komma fram utan större skrikfester. Vilket blir en utmaning då M för tre dagar sedan förvandlades till hopbrytarkung a la förtvivlad. Anar utvecklingssprång, (alternativt manodepressiv för jösses vilka svängar det är) och googlar för glatta livet medan Liten sitter bredvid och färglägger djur efter djur. Ibland är nuet allt bra tudelat.

Read Full Post »

Litens 18 månaders kontroll i går visade att hon gått ner i vikt sedan kontrollen i oktober. Vi som tyckt att hon ätit som en tok de senaste månaderna. Vi som trodde att denna gång skulle hon ha gått upp ett halvt kilo eller så. Men icke. Längden hade inte heller den ökat så jättemycket. Alltså ser Litens kurvor numer ut som trappor och den där oron som gnagt och gnagt bekräftades av distriktssköterskan. En läkare får titta på kurvorna, för någonting är inte riktigt som det ska.

Jag funderar på glutenintolerans. Vi äter förvisso väldigt lite gluten, men kanske är det därför som Liten inte visar mer symtom? Hon ratar också för det mesta all mat som serveras som innehåller gluten. Äter bara sövlet på mackan och lämnar brödet exempelvis. Så kanske är det för att hon knappt äter något gluten som hennes allmäntillstånd inte verkar påverkas. Kanske är de där (i mina ögon) ologiska skrikstunderna stunder då hon har ont.Tänk om hon har haft ont och så har jag suttit där och känt mig utmattad och less på grund av skrikandet. Fy fan på mig då. Kanske är det därför som hennes mage är så stor och spänd ibland. Eller så famlar jag efter ett därför på mitt varför. För jag är en varfördärför-nörd. Vill veta. Veta för att kunna förändra, hjälpa, skapa bättre förutsättningar. Jag vill ju liksom bara att Liten ska må bra. Att hon ska växa så mycket som det är meningen att hon ska växa. Inte ha ont och känna att livet är ett trevligt ställe att vara på. Det sista är viktigast. Inte ha ont och gilla livet; basic. Kanske är Liten bara en liten individ med stort humör och stor vilja. Med rätt glasögon på så verkar hon må bra förutom det där ickeväxandet. Det skulle dock vara skönt att få uteslutet alla andra orsaker till ickeväxandet.

Read Full Post »

Older Posts »

Livet med Maja

Allt och inget i vardagen och livet

Utbredda vingar

Carina P Christiansen

Äpplen och päron

Jag är den andra mamman.

Lisa Bjärbo

Solsken får troll att spricka, punkt och slut.

tankar och vardagslunk

Solsken får troll att spricka, punkt och slut.