Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Det var en gång’ Category

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Flummig ursäkt

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

 
Stående på tå för att se över raden av människor framför mig får jag syn på ansikten jag känner igen. Ansikten hos leende mammor gående bredvid varandra hand i hand med barn i vagnar och springandes bredvid. De ser lyckliga ut och jag känner hur den där glädjen jag haft i kroppen sedan jag vaknade går sönder och blir till en önskan om att gråta. Ilskna tårar. Sorgsna tårar. Frustrerade tårar. Tårar jag inte visste fanns där, som jag inte var beredd på. Varför kunde inte vi vara lyckliga när andra kan? Vad gör de för rätt där vi gjorde fel?  Jag vill inte (aldrigaldrigaldrig igen) leva tillsammans med henne, det är inte där känslorna väcks, det som finns där är bilden av hur jag trodde och ville att framtiden skulle vara och känslan av att jag inte fick vara med och bestämma min egen framtid. Stående med båda hälarna i marken biter jag mig i kinden, tar emot en ballong och chokladbit där det står Love is in the air  och vill helst teleportera mig hem till soffa och filt. 

Men så får jag sms från någon jag bestämt möte med och vi hittar varandra i folkkaoset och samtidigt som vi hittar en plats att stå och klappa gör de som går förbi tänker jag fan heller att jag ska låta denna dagen bli förstörd på grund av tårar.

En stund senare står jag och gråter med någons arm runt mina axlar, och det är så jäkla skönt att låta tårarna få vara där, utan frågor. Släppa fram och ut för att sedan känna att när tårarna tar slut så är känslan som är kvar lugn och glädje, jag behövde bara få gråta över det som inte blev. Resten av paradtittandet sker i blandad tystnad och fnitter. Jag älskar tystnad som delas utan att kännas. Vi viftar med flaggor och tjoar, pratar och njuter av solskenet. När alla ekipage gått förbi beger vi oss mot middag och hemresa. Resten av kvällen och helgen blev så jäkla fin, men det är ett helt annat inlägg. 

Read Full Post »

Older Posts »

Livet med Maja

Allt och inget i vardagen och livet

Utbredda vingar

Carina P Christiansen

Äpplen och päron

Jag är den andra mamman.

Lisa Bjärbo

Solsken får troll att spricka, punkt och slut.

tankar och vardagslunk

Solsken får troll att spricka, punkt och slut.

grodfarmen

Just another WordPress.com site